Jakten -07 i Busjön

Kalvjakt i januari
Unghunden Zorro fick mest gå i koppel.
Det hände inte så mycket i Busjön hösten 2007.
Allt blev klart i september.
Vi hade fått sex vuxna i tilldelning men beslöt att bar aförsöka få ner fem stycken.
Inte ens det lycakdes vi med och resultatet för hösten blev fyra vuxna och fyra kalvar.

Oktober och november gjorde vi många timmar i skogen utan att få fast en enda älg.
Om man är ödmjuk kan vi säga att vi har inte bättre hundar än så.
Egentligen var det brist på älg som bidrog till det magra resultatet.

Atlas fick en kalv på sitt samvete.
Vi jagade Gammgårdsudden. Ett litet område mellan Busjövägen och sjön.
I ett område med väldigt mycket sly och ris stötte vi en ko med kanske två kalvar.
Jag såg dem skymta när de drog i väg.
Atlas tog efter och var borta.
Jag tänkte att det där tar nog en stund så jag går efter sakta längs en rågång.
Plötsligt hör jag ett mycket märkligt läte i skogen.
Jag vände blicken mot himlen för jag trodde det var en gås som kom flygande vilt kacklande över trädtopparna.
Plötsligt kommer en kalv galopperande kanske 10 meter framför mig rakt från vänster rätt över rågången.
Det var kalven som hojtade när den for fram.
Några meter bakom kom Atlas.
Jag gjorde några älgläten och kalven stannade på drygt 60 meters håll lite villrådig.
I samma veva började Atlas skälla.
Jag fick göra en kort ansmygning och fick omkull kalven.

Zorro fick förtroendet att vara lös ett antal gånger.
Det förtroendet förvaltade han väl inte så väl.
Det var nästan omöjligt att tappa honom ur sikte.
Gjorde man det så tog det inte många sekunder innan vi hade ögonkontakt igen.
Jag provade att sitta stilla och bara vänta.
En gång låg jag i mossan i två timmar och trodde han skulle bli less och söka ut själv.
Zorro sov lika skönt som jag dessa två timmar.
En gång mötte vi en kviga som kom från motsatt håll och då skällde han faktiskt ett par skall och blev borta någon timme.
Det var nog längsta "sökturen" på hela hösten.
En gång gjorde han faktiskt ett väldigt bra jobb. Det vara bara otur att det inte ville hela vägen.
Jag hade bägge pojkarna med mig och vi gick mellan Bärberget och Björnberget när han plötsligt tog upp och började skälla.
På grund av det obefintliga söket var det väldigt nära och älgen stack direkt utan att vi fick se någon skymt av den.
Han skällde dock på väldigt bra och vi följde efter ett omväxlande gångstånd och fast stånd.
Så småningom ställde det rakt mot Janne S som satt vid en myrkant uppe på Bärberget.
JAg uppfattade att det blev fast så vi började en försiktig ansmygning. Skallen ekade mellan bergen och allt kändes jättebra.
Plötsligt small ett par skott och jag trodde att Janne skjutit.
Det visade sig att Patrik sköt en 11-taggare på Björnberget men att ljudet studsade mellan bergen så det lät som från ett helt annat håll.
I samma veva berättade senare Janne, som suttit på helspänn och bara väntat att älgen som Zorro skällde skulle kliva fram ur riset, att när skotten kom så kastade älgen om och försvann ut ur såten.
Han hade skymtat den i riset men inte fått rent skottfält.
Vilken otur. Det kanske hade lossnat för Zorro om han fått en älg.
Det var en bra jaktdag i alla fall och skapar förhoppningar för den kommande hösten.
Jag hoppas han fått ett större självförtroende nu och vågar söka ut på ett bättre sätt.