Jakten -08 i Busjön

Det har väl gått någorlunda
Atlas ganska bra men Zorro har inte levererat ännu.
Bägge hundarna har fått jobba i höst.
Atlas går som vanligt medans Zorro bättrat sig något under jakten.
Från början trasslade han mest kring fötterna på mig och ville inte söka ut ett dugg.
Sista gångerna vi varit ute har det dock lossnat en smula. Han gör ett par bra sökturer för att därefter återgå till fottrasslandet.
Vi har inte träffat på någon älg under dessa sökturer.
Innan jakten skällde han fantastiskt fint på en fjoling i över två timmar och jag sken som en sol hela tiden.
Det har inte upprepat sig under jakten så det var kanske en engångsföreteelse.
Nåja, han skall få fler chanser så får vi se om det lossnar.

Jag sköt en kviga som galloperande mot mig och hade det dåliga omdömet att stanna 50 meter framför mig.
Zorro var med då men långt bakom mig så han märkte aldrig vad som hände föränn det small.

Atlas gjorde ett fantastiskt fint jobb på en ko med två kalvar där den ena kalven blev kvar.
Ett sådant arbete per höst gör att man står ut med alla de dagar det inte händer något.

Jag var ute med Tommy en söndag när det bara var vi.
Atlas tog upp efter en timme ungefär. Sedan skällde han helt suveränt i ungefär fem timmar.
Vi smög på ståndet tre gånger utan att lyckas komma i läge.
Det var en ko med två kalvar och hon hade nog varit med förut. Varje gång hon stannade var det i den tjockaste ungskogen på varje ställe.
Att det snöat två dagar innan och det som låg kvar i riset lät som knäckebröd gjorde inte ansmygningarna lättare.
Det var en väldigt spännande dag i alla fall och det är en fröjd att höra en hund som skäller och håller i så bra som han gjorde.
Varje gång kon stack fick han fast dem igen efter mellan 500 och 1000 meter.
Tommy väntar på att få lägga ner första älgen och var lite besviken på väg hem, men vi enades om att älgarna finns ju kvar i skogen till nästa helg.
Vi får se hur det går.


Nu skriver vi mitten av november
Och det har gått likadant varje gång
Vi har varit ute varenda lovlig helg och släppt någon av hundarna.
ATlas har haft igång älgar nästan varenda gång utan att vi lyckats komma tillräckligt nära.
Häromhelgen fick vi till och med höra Zorro skälla.
Vi hann räkna till 15 skall innan det bar iväg åt fanders.
På väg ner mog nedre delen av Sikmyrliden såg vi spår i den lilla snö som fanns på marken. Det var ko och kalv.
Zorro var redan borta och efter ett kort tag hörde vi hans upptag. Väldigt lugnt och försiktigt.
Förmodligen hade vi redan stött älgarna för vi hörde bara enstaka skall senare som hastigt avlägsnade sig.
Att man aldrig lär sig.

En dag i mitten av oktober hade vi Magdalena med oss på en liten sväng.
Vi gick mot första byn där vi tidigare sett ett par älgar under hösten.
Atlas tog upp och ett kanonfint ständskall gjorde att pulsen steg. Utom på Magdalena som inte riktigt snappat jaktens tjusning än.
Vi smög och kröp och var väldigt försiktiga.
Även Magdalena som kanske kände något i luften. Varken jag eller Tommy var speciellt pratsamma.
Det var lite fruset i marken så vi fick anstränga oss när det började komma nära.
Till slut var vi framme vid en myr och Atlas skällde i andra änden av den.
Jag tänkte att vi chansar och kryper över myren rakt mot ståndet.
Efter närmare en timme var vi i skjutläge.
Älgen visade sig vara en riktigt grann 12-taggare.
Eftersom vi bara hade kalvar kvar var bitterheten ljuv.
Vi låg halvblöta och frusna och kikade på älgen och Atlas som skällde och skällde.
Magdalena låg på myren med mig under sig för att slippa bli blöt.
Till slut var jag bara tvungen att sätta mig upp.
Tommy gjorde likadant. Älgen såg oss givetvis. Vi var ju inte mer än 50 meter från honom. Ändå stod han kvar och bligade.
När vi till slut började prata med vanliga röster så drog han med Atlas i hälarna.
När vi kommit på fast mark gjorde vi upp eld och försökte få lite värme i kropparna.
Efter 10 minuter var Atlas tillbaka med en undrande blick.
Varför sköt ni inte ? Ni hade ju honom serverad på silverfat.

Som sagt.
Sedan har vi motionerat kor och kalvar både i oktober och november utan att få till det.
Tommy väntar fortfarande på dagen D.
Atlas har skött siig utmärkt varje gång.

Vi har också gått två prov. De gångerna gick det inte lika bra.
Upptag och skall. Första gången var det en ko med två kalvar som passerad mig och domaren på 50 meter utan att någonsin stanna igen.
Andra gången var det två kor som blev störda av en vedkörande granne och drog sin kos.
Får se om vi törs prova en gång till i höst.