Jakt i Afrika

Resedagbok 2006
10/5 -06
14.05
”Om vintern längt jag ett sömmarn.
Va ska jag längt ett på sömmarn ?”
Sydafrika
Hur länge har jag väntat på den här dagen?
Före jul. Fyllde år i december. Resebidraget som kom då gav en knuff i rätt riktning.
Mer än fem månader. Resan har känts avlägsen hela tiden.
Resfeber har jag bara haft de senaste dagarna.
+6 grader i Busjön i morse.
Har ingen aning om vad som väntar.
Tjejen som checkade in mig till Madrid var inte direkt rutinerad när det gäller vapen. Hon ringde tre samtal under tiden. I mina reseinstruktioner stod det att vital del inte skulle skickas separat. Hon sa att det skulle det så jag fick packa om slutstycket. Hoppas det går bra ändå.
Väntan här på Arlanda blev lång. Planet går 16.50 och jag kom hit halv tolv.
Gick så långt bort det går att gå. Jag sitter i terminal 2 som är i ena änden. Gamla utrikesterminalen är i andra.
Har inte sett någon av mina reskamrater ännu. Många golfväskor och skidfodral men inga vapenkoffertar.
Länge sedan jag var så nervös. Sa åt Ingegerd att det känns en smula som att få barn. Det är något som man gått och väntat på länge. Läst böcker, kollat på Internet och så vidare. Ändå känns man helt oförberedd.
Bössan är inskjuten. Patronerna är laddade och nerpackade.
Jag tror jag har förberett mig noga. Men eftersom man inte vet vad som väntar vet jag inte om allt är nog. Nåja, det som är glömt är glömt.

15.10
Nu har jag spanat in mina reskompisar. (tror jag) Tre grånade herrar, närmare sextio än femtio. Utanverket ser trevligt ut. Vi får se hur det går sedan.
De hade i alla fall vapenkoffertar. Verkar inte som om de känner varandra.

12/5 -06
12.55
Afrika…….
Nu är det verklighet. Nu är jag här.
Osannolikt. Calle från Busjön, Lycksele i heta Afrika. På riktigt!
Jag räknade ut att resan tog ganska precis 24 timmar. Från Busjön till Rondeberg safaris farm utanför Roedtan.
Det var mörkt och ganska kallt när vi kom fram men vi möttes av mycken mänsklig värme.
Jag delar rum med Rune Oskarsson från Bålsta.
Före detta pilot inom SAS. Han pensionerades vid 58 år. Det var fem år sedan, så han borde vara runt 63 år.
Han har en anti-snarkapparat som brummade hela natten. Det är lite synd men förmodligen mycket bättre än att ha honom såga timmer hela natten igenom.
Vi fick i alla fall ett fantastiskt kött till middag. Kudu. Suveränt.
Övriga gubbar är:
Olof, arbetsledare på Lövängets såg utanför Piteå. 50 år.
Svenne, ålder okänd. Gissar på ca. 70 år. Lite halvvirrig och lätt frånvarande. Jag undrar hur han kom hit egentligen. Påminner lite om när farmor åkte till Kanarieöarna. Kan inte ett ord engelska men med hjälp av vänliga människor går det på något vis ändå.
En till Sven som jag inte vet så mycket om. Säger inte mycket och ger ett lite drygt intryck. Inte direktörstypen direkt, men nästan.
Ser lite tysk ut. Ålder, någonstans mellan 50-60. Närmare 60.
Hans kusin Gunnar vet jag heller inget om. Hörapparat. Mellan 65-70. Sven är från Hudiksvall och Gunnar från Oxölesund.
De har inga bössor med sig utan måste låna på plats.
Rune har en .338, Olof en 6 och en halva och Svenne har en 30-06.
”Calle has the best gun” säger PH.na.

Johan är den som äger farmen.
Trevlig, i 50-årsåldern. Har en son som är tolv år. Mörk, kraftiga ögonbryn. Ser ut som en sydafrikan. Hans systerson Waldo, 19 år, är också med. Han håller på att utbilda sig till PH. Proffessional Hunter. Mycket sympatisk ung man. Vi har pratats vid en hel del i dag.
Danie är PH nummer två.
50-årsåldern, han med. Väldigt trevlig. Jag tror att vi är på samma våglängd. Det känns så i alla fall. Vi satt och pratade politik i går kväll och han verkar lite desillusionerad. Han tycker att det går utför med Sydafrika med de svarta vid makten. Det förekommer mycket korruption genom hela stadsapparaten. Ända upp till toppen. Infrastrukturen håller på att vittra sönder.
Jaques är den yngste PH.n. Han skrattar gärna och mycket. Till vardags är han polis.
Jakt är något man gör på vintern när skörden är bärgad och boskapen slaktad.
Johans huvudsyssla är jordbruket. Han har 400 ha odlad mark. Solrosor, majs, bomull och boskap.

Campen vi bor på började han bygga för åtta år sedan och håller fortfarande på. Den är kanonfin. Jag och Runes hus är ca 20 m2.
Tegelväggar och halmtak. Det finns tre sådana förutom huvudbyggnaden.
Nu ska jag och Rune packa för vi ska bo och jaga på en annan farm två dagar.
Det lär ska finnas stora kudu där.

Glömde berätta om Erik. Vår värd. En bullrig man som vet allt om det mesta. Å andra sidan har han jagat i snart 50 år så han kan ju inte vara helt obildad.
Det fanns två damer här också som hjälper till. Har inte riktigt uppfattat deras namn ännu. Det finns mer personal också, svarta, men de har jag inte pratat med.
De finns utan att märkas.

Väcktes i morse vid halv sex. Åt frukost och gick till skjutbanan.
Jag fick inleda skyttet.
Det gick bra. Skämde inte ut mig.
Åkte ut på en pick-up (backie) tillsammans med Rune, Johan, Waldo och Frans.
Frans är allt i allo. Grindöppnare, väckare, spårare och flåare.
Vi åkte inte långt innan vi såg en flock bleesbock. Rune o Johan försökte smyga på en ensam tjur som kom efter. Han anslöt snart till sin flock och skottchansen var borta.
Jag fick smyga vidare genom skogen eller bushen, eller vad det nu kallas, tillsammans med Frans.
Röd jord, dammigt och torrt. På tok för mycket kläder.
Vi kom snart på en liten flock impalor. Genom riset såg vi bara hindar och ingen bock. Plötsligt small två skott en bit bort. Det var Rune som sköt sin oryx.
Våra impalor försvann som löv i en höststorm.
Vi fortsatte och var snart i kapp dem igen.
Just som vi började smyga igen trampade vi upp en stor fågel. En ”tarantel” på khosa. Frans språk. Impalorna borta igen.
När vi kom ut på en stor öppen yta såg vi att focken bestod av ca. 30 hindar och en tjur. De var dock alldeles för långt bort för att det skulle vara lönt att fortsätta. De springer fort !
Nu är det riktigt varmt ute. Solen steker.
Runes oryx var en hona med lite ojämna horn ca. 36 tum.

18.05
Nu är vi på det nya stället. Helt underbart.
Vi bor mitt ute i bushen. Två små stugor och ett kökshus. Det är djur överallt. När vi kom tillbaka efter jaktturen var en hel flock red hartebeest här. Gräshopporna spelar.
Jag hör en massa andra läten också som jag inte vet vilket djur de härstammar från. Huvudet är fullt av nya intryck och jag vill skriva ner allt. Men det går inte. Tanken åker snabbare än pennan. Nu är det middagsdax. Återkommer.

21.15
Det här nya stället (jag vet inte ens vad det heter) är som jag skrev helt otroligt. Det är en stor farm bara avsedd för jakt. Bushen är väldigt tät och tjock. Gräset är högt. Inte som på Rondeberg där det mesta är nerbetat av boskap.
När vi packat in oss åkte vi med bilen rakt ut och letade.
Små vägar vi kallar traktorvägar hemma. Röd jord. Damm.

Jag har sett minst tio giraffer, blue wildebeest (gnu), vårtsvin och kudu och eland. Jag är bara lite stolt över att det var jag som såg kuduerna. Det var fem stycken. En tjur, fast liten.
Giraffen är jaktbar men med en fällavgift på 20 000:- är det knappast intressant. Bortsett från det faktum att jag inte får skjuta en sådan för hemmafronten. Dom är verkligen stora.

Vi körde omkring i ungefär 1,5 timme innan solen gick ner. Jag kan försäkra att kvicksilvret sjönk lika snabbt som solen.
Just det. När vi bestämt oss för att återvända hit, inte så långt härifrån, såg vi waterbuckar. Jag såg två honor. Gawie vår nye PH, for plötsligt ut ur bilen för tillsammans med de två honorna var en stor kudutjur. Jag hann se en skymt av de stora spiralformade hornen innan han försvann i buskaget. Vi ska hitta igen honom i morgon. Elanderna vi såg var också stora.
Det känns oerhört priviligerat att få vara här. Jag förstår inte varför just vi fick åka hit, men jag är glad att det är så.

Landskapet är som sagt väldigt kuperat och jag hoppas vi får gå mycket.
Javi, han heter så, men jag vet inte hur han stavar sitt namn, är en inte så lång rödbrusig man några år äldre än jag själv.
Han är outfitter och PH precis som Johan.
Hela middagen har vi pratat om allt möjligt. Jakt, politik, våra förväntningar osv.
Till vardags jobbar han som mekaniker på ett stort företag som tillverkar gruvmaskiner. Hans största intresse, bortsett från jakt är formel 1.
Jag sover nu uppe på ett loft i en säng med helsvarta lakan.
Rune sover där nere med sin antisnarkmaskin.
Jag tror att i morgon blir en bra dag. Godnatt.

13/5
12.40
Uppe halvsex i morse. Kolsvart med en klar fullmåne. Inte så kallt.
Fixade i ordning frukost och väntade på Javi.
Klockan sex väckte jag honom och då var det full skjutljus.
Han skämdes en del att han försovit sig.
Nu när vi är tillbaka inser jag att den första gryningstimmen är viktig.
Vi såg några kuduer på en bergssluttning som jag och Javi försökte smyga på.
Vi tappade bort dem och Rune berättade att de försvunnit bakom bergsryggen i ett tidigt skede.
Nu började solen ligga på.
Medans vi smög hade vi sett några eland på andra sidan dalgången.
När vi kom körande med bilen sprang de över vägen och var borta.
Ingen stor tjur.
Strax efter såg vi en hop impalor och jag skulle prova på dem.
Jag hann sikta några sekunder på en tjur som stod rakt mot mig. Stickhålet på en impala är inte stort så jag sköt inte. Sedan var de också borta.
Som spöken. Inte ett ljud. Bara borta.
Sedan har vi kört och kört och kört….
Sett ett antal zebror och blue wildebeest.
Rune fick prova på två större elandtjurar med de stack på ett tidigt stadium.
Jag provade igen på impalor.
Jawi tyckte jag skulle skjuta på en. 100 meter stående utan stöd och det enda jag såg var huvudet under öronen. Inget mer så jag lät bli igen.
Det är inga lätta skottchanser.
Mycket ris och ganska långa håll.
Nu är det brunch.
Fick förresten ett trevligt SMS från Sture svåger. Jättekul.
Javi är nog lite missnöjd.
Dels för att vi inte hittar så många djur och kanske för att jag inte sköt.
Vi får se hur det går sedan. Vi ska tydligen ut igen direkt vi ätit.
Solen tar på nu så det är dags att smörja öron och nacke.

18.30
Jaha, nu är isen bruten.
Halv fem idag sköt jag och Rune varsin bleesbok. En mindre sorts antilop. Ca 80 kg.
Att kalla det jakt är en kraftig överdrift.

Vi såg dem i kikarna från en bergstopp. De stod på en sluttning till ett mindre berg på andra sidan dalen. Såg även blue wildebeest, impala, red hartebeest och tre giraffer.
Vi åkte bil till andra sidan, stannade bakom kullen där bleesbockarna stod, klev ur, gick max 200 meter tills vi kom till krönet.
Djuren var då på 50-60 meters avstånd.
De var helt omedvetna om vår närvaro.
Javi ställde upp skjutkäpparna, jag la dit bössan och väntade tills jag fick veta att jag skulle ta den längst till höger. När den lyfte huvudet och tittade åt vårt håll tryckte jag av. Den tumlade bakåt och blev kvar.

När vi kom fram hade resten av flocken, ca 20 djur, bara gått undan ca 100 meter. Jag sprang och hämtade Rune som också kom fram och sköt sin.
Sidoskott, ca 200 meter, enligt Rune.
Min var en tjur med lite kraftigare horn. Rune en hona med smalare men längre horn. Bleesbocken påminner både till färg och ansiktsformen om en get och är inte en av de vackraste antiloperna.
Hur som helst har jag nu nedlagt mitt första afrikanska vilt.
Jag kommer aldrig att tycka om att åka bil och jaga.
Vi går på tok för lite.
Fick SMS av Ingegerd i kväll. Hann inte svara innan täckningen försvann.
Nu är det middag.

21.00
Grillat kött och ”pog” (majsmjöl och vatten, påminner om couscous). Köttet var vanligt nötkött och väldigt gott.
Grillat på lägereldens glöd.
Jag vet nu att Javi är 42 år. Han har tre barn. Två pojkar och en flicka.
I Sydafrika får man jaga när man kan hålla i ett gevär. Det ni pojkar !
Vi kanske skulle åka hit och jaga med Javi. Synd att det är sista dagen i morgon. Här är faktiskt mycket finare än på andra stället.

Jag trodde i och för sig att vi skulle vara ensamma i det här området.
Det är vi inte.
Man kan hyra fyrhjulingar i campen och köra omkring i området. Vi stötte ihop med en familj på två sådana samt markägarens son med flickvän.

Även ett annat jägargäng har varit ute och kört på samma ställen som vi.
1500 ha är inte så stort. Busjö vvo är nästan tre gånger större.
I kväll har vi inte pratat politik. Jakt, spindlar, ormar och familjen har väl varit huvudobjekten.
I morgon åker vi tillbaka till Johans camp och de andra svenskarna.
Först ska vi jaga ett par timmar.
Javi berättade att han för ett par veckor sedan hade tre jägare på besök och att de sköt 19 djur tillsammans. Han är inte nöjd med vårt resultat. Dålig vind. Det svarvar och vänder hela tiden. Får djuren vår vittring försvinner de direkt.
I morgon planerar vi dock att hitta en stor kudu åt mig och en ännu större eland till Rune.
God natt.

14/5
05.56
Vaknade för en halvtimme sedan.
Det är fortfarande mörkt ute.
Känns lite kallare i dag. Ingen vind. Förväntningarna är stora på den här förmiddagen.


21.23
I dag har det hänt en hel del. Som vanligt.
Kom iväg i morse som vi skulle.
Såg ganska snabbt en mindre flock impala som vi följde till fots en kort bit.
Borta och osynliga som de andra gångerna.
Körde runt ett tag och såg samma flock med blue wildebest som i går.
Nu vet jag hur Javi stavar sitt namn. Gawi, med efternamnet de Wet.

Vi stannade i en lite backe och kikarspanade mot en bergssluttning vars topp sakta smektes av gryningsljuset.
Plötsligt såg jag på 5-600 meters håll, längst upp på krönet ett djur med huvudet mot oss. Det var stora hornen som fångade min blick.
”-Bloody hell” sa Gawi, ”thats one big motherfucker. Do you wanna take him ?”
”-Självklart” sa jag.
Gawis panna rynkades. Ingen väg dit upp och hur ska vi få ner en 200 kg jättekudu utan att skada skinnet i den steniga terrängen.
”-A, what the heck, it´s once in a lifetime. His horns are surely round 60 inches.”

Vi körde fram till foten av berget och begynte vår ansmygning.
När vi kom upp på toppen var det ytterligare en topp bakom så vi vart osäkra vilken det var kudun stått på. Det gjorde att vi smygande sökte av bägge två.
När vi gick över klippskrevan som skilde de bägge topparna åt såg jag mitt livs största spindelnät. Minst 2,5 meter brett och mer än en meter högt.
”-Birdeater” sa Gawi.
Jag såg den aldrig och provade inte dra i nätet heller.

Från den bakre toppen såg jag plötsligt ett djur. En nyalahona. Ovanliga.
Hon var inte medveten om oss och åt i godan ro.
Avståndet var kanske 300 meter.
Plötsligt såg Gawi en kuduhona ett gott stycke till vänster. Vi sjönk sakta ner i gräset och väntade på tjuren att visa sig. Honan hade dock sett oss och gav sig strax av. Ingen tjur visade sig och vi återvände till bilen. Gissningsvis ägnade vi drygt två timar till denna övning. Härligt. Kändes som riktig jakt. Smyga och vänta, spana, smyga och vänta.
Vi körde vidare och såg sex giraffer som majestätiskt tog sig fram i den täta bushskogen. Bara deras halsar och huvuden var synliga och de gled som brungula skepp fram genom ett kuperat grönt hav. Mäktigt.
Längs med en bäckfåra såg vi en hel hjord waterbuck. Ingen stor tjur visade sig dock.
Nästan i samma ögonblick fick Gawi syn på kuduhona i ett buskage uppe på sluttningen ovanför bäcken. Avståndet var här ca. 400 meter.
”-Where´s the bull” sa han gång på gång.
Solen stekte nu rätt hårt på oss. Jag har bränt mig lite på underarmarna som jag glömde smörja in.
Till slut såg vi fyra kuduhonor och mitt bland dem i skuggan av ett buskage, tjuren. Jag tyckte den såg stor ut och Gawi sa samma sak. 400 meter är ganska långt även för mig J.
Vi rullade sakta framåt nerför en backe så vi kom närmare. På ungefär 250 meters avstånd stannade Gawi jeepen och vi klev ur.
”-Be careful. They´ve seen us and will go any moment”.
Jag hade bössan redo och funderade på hur jag skulle sikta på 250 meter.
Håll högt tänkte jag hela tiden.
Tjuren stod lugnt kvar i buskaget och repade löv. Honorna höll koll på oss.
”Vänta tills du ser honom tydligt”, sa Gawi.
Något skrämde djuren som sakta vände sig till höger. Tjuren kom ut i en öppning och jag sköt. Alla kastade om och sprang uppför backen åt vänster.
I samma ögonblick sköt Gawi med sin 30-06 och jag såg hur det dammade i marken ovanför tjuren. Jag tyckte det var en massa honor bakom tjuren så jag höll in mitt andra skott en bråkdels sekund. Vi sköt bägge samtidigt våra andra skott. Nytt dammoln och de var borta.
Spanade i kikaren för att se något. Såg strax i ögonvrån långt ut till höger rörelser. Det var alla kuduhonor som travade bort. Ingen tjur var med dem. Det kunde bara betyda att han var kvar bakom kullen.
Jag fick själv gå mot skottplatsen, över bäcken och uppför kullen medan Gawi och Rune åkte runt med bilen. Jag kom upp och började leta efter spår.
Ingenting och det var väldigt risigt och stenigt. Höga buskage och små träd överallt. Gick framåt med bössan beredd när plötsligt tjuren kommer rusande strax ovanför mig. Han passerar på 60 meters håll och jag såg att han hade svårt att få med sig bakdelen.
Jag visste inte var Gawi var så jag lät bli att skjuta. Plötsligt ljöd ett skott bakom buskagen dit kudun försvunnit. Strax ropade Gawi att vi, Rune hade kommit ned till mig från vägen, kunde komma.
När jag såg honom lyfte han på kepsen och nickade mot något snett framför sig.
Det var tur att jag inte sköt. Han var precis dit kudutjuren försvann.
Nu låg den och andades rosslande i gräset 20 meter framför honom.
När allt blev lugnt gick vi fram och jag är inte stolt över mitt skott.
En äkta fäbolidfemetta.
Mitt under magen. 10 cm lägre så hade den klarat sig.
Jag tyckte den var oerhört vacker och ett slag av vemod stack mig i bröstet.
”-Varför det ?” sa Gawi.
”-Han hade en dålig dag i dag”, sa jag.
Gawi sa att det var fina tjocka horn och jag kunde bara hålla med.
Vi pustade ut och lastade upp kudun på Landrovern.
Den var tung. Om inte 200 så säkert 150 kg.
På väg mot slakteriet fick vi syn på en flock red hartebeest och Rune provade ett skott. Bom. De hittade inget blod varken vid skottplatsen eller där den lilla flocken försvann.
När vi hämtat all vår packning, skinn och troféer åkte vi hem till Gawi utanför Mokopane. Vi bjöds på mat och träffade hans fru och barn. Vars namn jag inte kommer ihåg nu. Ett underbart hem med många små hus, många träd och en swimming pool. Tre små jack russelterrier och en labrador.
Vi femtiden skjutsade Gawi och hans fru tillbaka oss hit.

När Erik fick höra storleken på min kudu blev han rasande. Han ansåg att Gawi var helt inkompetent som låtit mig skjuta en så ynklig tjur. Jag höll givetvis inte med utan sa att jag var helnöjd i alla fall.
”-Det spelar ingen roll” sa han. ”Jag betalar den där förbannade kudun så kan vi bränna upp den så kallade trofén”.
Jag försökte protestera igen men han avslutade abrupt diskussionen med att säga att nu är det bara så, och jag bestämmer.
Han har nog aldrig hört att kunden alltid har rätt.
Nu har jag fått löfte på en kudu på minst 60 tum.
Min kudu mätte 36 tum.
Är man baron så är man. Erik alltså.
Jag är helnöjd med upplevelsen som så, så jag och Rune gav Gawi 100 dollar i smyg trots att Erik förbjudit att ge en så värdelös PH någon dricks.
Som sagt så har jag haft två underbara dagar i bergen och det var värt varenda dollar.
Ska ut med Johan igen i morgon bitti. Får se vad vi hittar då.
God natt


Noteringar & reflektioner
Sydafrikaner ( i alla fall de jag åkt med) kör bil som fullständiga galningar. På väg hem fick Gawi upp sin bakkie i 160 km/h.
Bälten saknar uppgift i dessa bilar.





15/5
21.05
Har just kommit från middagen. Det var fisk och pommes frites i dag.
Har lyssnat på Eriks berättelser om det fantastiska Tanzania och hans erfarenheter som jägare och jaktguide.
Glömde dricka kaffe i morse så jag fick ont i huvudet på eftermiddagen.
Känns bättre nu.

Det tjuter fortfarande i högerörat efter skyttet i går. Borde släppa till i morgon.
Kallt på morgonen, varmt på dagen och kallt på kvällen igen. Huvva.

I dag har jag och Rune varit med Johan på jakt efter impala åt mig och något annat åt Rune. Det blev ingenting. Rune smög på några kudus och röda hartebeest utan att lyckas.
Efter brunchen satte sig Rune och Johan vid ett vattenhål för att vänta på något tänkbart vilt. Jag åkte med hans medhjälpare Frans för att leta Impala. Vi var av bilen vid tre tillfällen utan att lyckas. Totalt skumpade jag omkring i drygt fem timmar på eftermiddagen.
I morgon ska jag ut ensam med Johan för att leta impala.
Erik garanterar att vi lyckas och har redan gratulerat till trofén.
Jo, jo, vi får väl se hur det går.

16/5
9.28
Sköt en impala för en timme sedan.
Det var inte jakt, bara skjutning.
Vi, jag, Johan och Frans, körde till en annan mycket vacker och välskött farm. Ungefär en halvtimmes bilresa härifrån.
Direkt vi kom innanför grindarna såg vi en flock impalor med tvåbockar. Bägge väldigt stora.
Vi körde upp till huset, ca 300 meter, och pratade med förmannen ett par minuter. Han följde sedan med oss i bilen.
En kort biltur på ett par hundra meter för att komma i rätt vind.

När vi fick syn på impalorna hoppade jag och Johan av bilen och smög kanske 10 meter innan vi såg bocken bakom ett buskage. De andra hade redan sett oss och fnös sina varningsläten. Hållet var kanske 70 meter.
Bocken stod bakom ett litet träd och observerade oss.
Fler fnysningar och honorna stack i väg.
När han tog ett par steg fram för att se vad det var som störde så dog han.

Jag hade stöd på Johans axel och kulan tog mitt i bröstkorgen på djuret.
Den gick ut mellan skulderbladen så bocken var död innan han tog mark.
Det hann inte ens bli spännande.
Trofén mäter preliminärt 24,5 tum. För att hamna i Rowland book of awards är gränsen 23 tum så det var en exceptionellt stor bock. Och vacker.
Lite sorgligt men det var inte hans dag i dag.
Johan gissar att han blev ungefär 10 år.
Nu, efter brunchen, ska jag följa med Johan och Sven, den äldre, på zebrajakt. Johan tyckte det var bra om jag följde med när Sven inte kan ett ord engelska.

Reflektion: Alla är väldigt trevliga och jag försöker lära mig så mycket jag kan. Om skolan, regeringen, militärtjänsten, seder och så vidare. Det är sådant man inte kan läsa sig till och förstå. Jag önskar bara att de frågade något om hur jag/vi har det hemma.
Det skulle få mig att känna mig mindre som klient än gäst.
Nu är jag bara en i mängden och om några veckor är det ingen som kommer ihåg vem jag var.

21.30
Zebrajakten gick inte så bra för Sven.
Efter en stunds bilåkande på den vackra farmen gjorde Johan och Sven en långsam ansmygning mellan buskarna.
Det var ganska öppet savannliknande landskap med små träd här och där.
Willie som sköter farmen tog med sig mig en bit bort och tittade på djurskillningshägnen.
Efter en kort stund small ett skott.
Johan ropade via kommunikationsradion att vi skulle komma.
Fick höra att Sven tyvärr skadskjutit en zebrahingst.
Frans, som alltid följer med Johan, och en kille till började spåra. De hade funnit små blodfläckar så hingsten var träffad.
När de spårat en och en halv timme började det skymma och Johan beslöt att fortsätta i morgon. Hoppas det går bra.
Willie som visade mig fållorna berättade att man säljer djur till andra farmer och inte tillåter annat än begränsad troféjakt.
Det fanns stora mängder vilt. Jag såg blue wildebeest, impalor, eland, bleesbok, waterbuck och kudu.
Alla har gratulerat mig till den stora impalan.
Det känns lite kluvet eftersom jakten inte var så mycket jakt.
Att berätta hur man bar sig åt för att skjuta den tar ju inte mer än 15 sekunder.

I morgon ska jag och Rune och Danie till det ställe där Rune sköt sin waterbuck i dag. Det finns ännu större bockar kvar.
Har nu bestämt att jag bara ska skjuta en waterbuck och en kudu innan vi åker hem. Kanske. Vi får se. Bäst att ta en dag i taget. God natt.


17/5
20.55
Vi försov oss i morse.
Rune påstod att klockan ringde halv tre så vi somnade om.
Förmodligen ringde den rätt men han såg fel på visarna.
Nåja, en aning försenade kom vi iväg. Jag, Rune och Danie.
Tom´s place var målet. Förmodligen heter farmen något annat.
Jag tänkte jaga waterbuck och Rune eland eller impala.

Den stora fördelen med den här farmen är att man inte får köra omkring inne i den med bil och jaga.
Man kan åka bil ut men då får man gå hem och jaga till fots. Perfekt !
Jag och Danie gick för oss själva och Rune gick med en kille från farmen.
Vi såg snabbt en liten grupp waterbuck men den försvann snabbt när de fick vind av oss. Utan att mycket hände gick vi i drygt två timmar tills vi kom fram till ett vattenhål med en vindpump.
Vi väntade ett tag och Danie spanade från vindsnurrans topp.

Ett par hundra meter längre fram låg ett utkikstorn som vi efter, en försiktig ansmygning, äntrade.
Vi såg inga djur, bortsett från en massa fåglar, under den första halvtimmen. Därfter började det dyka upp impalor från olika håll.
En bock var riktigt fin.

Plötsligt såg jag en rörelse ca. 200 meter bort. Det var en ensam waterbucktjur som kom för att dricka.
Oändligt långsamt kom han mot oss.
Han höll hela tiden ett vakande öga på tornet och dess invånare. Efter ytterligare en halvtimme stod han 50 meter fån tornet.
Jag hade lätt kunna skjuta honom men det fanns enligt Danie större tjurar på ett annat ställe. Till slut gick vi försiktigt ner från tornet och tjuren försvann.

På väg tillbaka mot vindsnurran såg jag plötsligt en liten hög med grisar framför oss. Jag knuffade till Danie som omedelbart stannade.
”-Nyala” sa han sedan tyst.
Då såg jag henne också.
En ljusbrun, med vita lodräta ränder, graciös nyalako står och tittar på rakt på oss. Hon går sakta undan åt höger.
”-Kudu” säger Danie strax därefter.
Ett gäng kuduer stod bakom nyalan. Plötsligt nös kon till och rusade i väg.
Kuduerna fäste ingen vikt vid detta utan fortsatte äta i lugn och ro.
Strax fick Danie syn på en fin tjur och sa att den var klart skjutbar. Jag lade upp bössan och när tjuren kom i läge drog jag av.
Det brakade till i buskaget varpå allt blev tyst.
Danie spårade de obetydliga bloddropparna och strax hittade vi tjuren, ca 100 meter från skottplatsen.
Hornen mätte drygt 48 tum och var mycket vackra, ja hela djuret var mycket vackert. Fotografering och hämtning.
Brunch.

Jag och Danie fortsätter smyga efter en waterbuck utan att lyckas. Vi gick tillbaka till huset efter en timme och lät Tom skjutsa oss ut till ett nytt område.
På väg ut får jag syn på en stor waterbuck i buskaget.
Jag och Danie hoppar ur bilen i farten och gör en kort ansmygning.
Tom kör tillbaka till huset.
När allt blivit tyst rör vi oss sakta framåt.
Jag får syn på tjuren som står och betar och gör mig i ordning.
Danie kollar trofékvalitén och säger att de är OK.

Jag låter skottet gå och tjuren stegrar sig på bakbenen och kastar sig i väg rakt från oss.
Ny spårning.
Lättare den här gången.
Drygt 75 meter från skottplatsen ligger den.
En mycket vacker tjur med ännu vackrare horn. Ljusa i färgen, symmetriska och kraftiga. Fotografering och hämtning med lastbilen.
Hornen mätte 28 tum och klarar gränsen till en SCI-notering. (Safari Club International).
Två jättefina djur på samma dag utan något bilåkande förstärker min tro på att det är så här det ska gå till. Inget bilåkande !
Klockan är mycket och jag har oduschat så det är nog dags att säga god natt nu.
God natt.
En bra dag för mig. En dålig dag för kudutjuren och waterbucktjuren.

18/5
05.58
I natt åskan gått fram och tillbaks över oss. Det har regnat en del om än inte så mycket. I dag åker jag med som åskådare och fotograf.


12.50
Har skumpat omkring på en bil ett par timmar utan att något hänt.
Olof skulle ha tag på en oryx. Vi såg några men kom aldrig i läge.

Vilka som jobbar här.
Johan och René är de som äger farmen. Johan är som sagt bonde normalt och om hans fru jobbar eller ej har jag ingen aning om.
Jaque verkar vara någon slags kompanjon till Johan. Han är polis i vanliga fall. Hans fru Adele brukar också hjälpa till. Hon är även den konservator som tar hand om alla troféerna.
Danie är en frilansande PH som de andra hyrt in. Han föder upp nyala på sin farm, men vad han lever på i vanliga fall vet jag inte.
Jaque har jag bara varit med en stund nu på morgonen och tillhör väl inte min favorittyp. Vi är kunder, punkt slut.
Johan är lite så också, men lite ödmjukare.
Danie är min favorit än så länge. Vi har samma grundsyn vad gäller jakt. J
ag tror även att hans åsikter om sina jobbarkompisar stämmer överens med mina.
Det finns två svarta kvinnor som jobbar här också. Man ser inte till dem så ofta och jag har aldrig pratat med dem. De tittar inte åt oss när vi går förbi och besvarar knappast en hälsning.
Frans är Johans följeslagare som jag skrivit tidigare.

Djuren vi skjuter fraktas hem till Johans pappas hus där det finns en slaktbod. Där flår man djuren och hänger in dem i kylrum.
Det är ett par svarta killar som gör det också. De svarta verkar mest vara tjänstefolk och de vita har inte så värst höga tankar om dem.
Den vita synen är nog att de är trögtänkta och ganska lata.

Det är en lugn eftermiddag i dag.
Jag har skjutit fyra fina troféer och är ganska nöjd. Får se om vi kommer på något mer.
21.17
Middagen är avklarad och jag måste säga att bortsett från Olof är resten av gänget en smula besynnerliga. De skjuter och bommar om vartannat.
Lyssnar man på dem verkar de ändå vara duktiga jägare. Tjenare !

Åkte med ut när Olof skulle leta efter oryx. Jag klev av efter någon kilometer och gick hem. Vet inte varför men de verkar tro att jag klarar mig.
Fick ta med mig bössan också.
”-Ser du en stenbock eller en sjakal eller ett vårtsvin är det bara att skjuta”.

Jag gick ensam i nästan tre timmar och njöt av varje sekund.
Jag sköt inget, men bara att ha fått möjligheten att kändes skitkul.
Såg en oryx på håll.
Hörde en grupp impalor som hostade och brölade men kom inte i närheten.
Bestämde mig för att försöka få tag i en red hartebeest i morgon.
Ska ut med Danie.
På lördag hoppas jag det blir jakt efter bushbock.
Då åker vi fyra på morgonen och är hemma vid nio. Perfekt.
God natt.

19/5
12.43
En bra dag. Igen !
Alla dagar har varit bra.
Det tråkiga är att man börjar ana slutet på den här fantastiska resan.
Fick mig en fin red hartebeest i dag.

Jag bad att få slippa bilåkandet och skumpandet så jag, Frans och en svart kille vid namn Frankie skjutsades ut en bra bit så skulle vi gå hem.
Perfekt. Precis som jag vill ha det.
Vi gick genom bushen tills vi kom ut på en öppen yta.
Såg några impalor och plötsligt två hartebeesttjurar.
De såg också oss och försvann snabbt in i bushen.
Vi följde deras spår men de höll sig undan hela tiden så till slut lämnade vi dem i fred.
Frans förklarade att mannen som äger farmen brukar ta sin motorcykel till hjälp när han jagar. Det var därför de var så skygga för oss.
Vi fortsatte och såg ytterligare några impalor.
En riktigt fin bock fanns i den gruppen.

En kvart senare brakade det till i snåren framför oss. En stor grupp hartebeestar galopperade rakt från oss. Vi följde deras spår tills vi kom ut på en väg.
Djuren hade sprungit en bit efter vägen innan de vikit in i ett nytt bushområde. Detta gränsade mot en stor öppen gräsyta.
Frankie sa att han skulle gå in i bushen och försöka trycka ut dem på gräsytan.

Det fungerade och jag och Frans såg hur de längst bort kom ut och försvann ut på den öppna ytan.
Gräset var ca. ½ meter höt och små meterhöga buskar stack upp här och där.
Plötsligt såg vi två enskilda djur långt framför resten av gruppen.
Avståndet var mellan 3-400 meter.
”-Do you want to shoot ?” frågade Frans.
”-Aldrig” sa jag. ”-far to long”.
Nähä tänkte han väl då. Då får vi smyga oss närmare.

På ca. 250 meters håll stannade han.
Djuren stod med sträckta halsar och spanade på oss.
Nu fanns det inga fler buskar mellan oss så Frans sa åt mig att nu måste du skjuta.
En red hartebeest är inte så stor så jag tvekade en stund innan jag tryckte av.
Tjuren hoppade en meter upp i luften och rusade i väg åt höger.
Han hann drygt 50 meter innan han snurrade runt, trillade omkull i gräset och blev liggande.

I rask takt gick vi mot platsen där han fallit.
Han låg stendöd på platsen.
Kulan tog lite lågt men bra i höger skuldra.
Hornen mätte nästan 21 tum.
En bra dag för mig och en dålig för honom.
Det som gläder mig mest är att vi gjorde det på rätt sätt. Ingen bakkiehunting.
Bilåkande, tvi.

20.20
Bilåkande igen på Willies farm.
Rune skulle ha en impala eller eland.
Han sköt en alldeles för liten impalabock men vår PH Johan tog på sig misstaget så Rune får en ny chans i morgon.

Jag, Olof och Sen Duva får åka till Le Shoka i stället. Alla andra har varit där och är otroligt imponerade över hela anläggningen. Blir spännande.

De andra är just nu ute på sjakaljakt från bil med handstrålkastare.
Det lockade mig inte så jag stannade hemma.

Nu har jag nog jagat klart i alla fall. Det blir ingen bushbock.
Lite synd för det lät som en intressant jakt med smygande längs med en liten å i bergen.
Glömde berätta om Waldu, Johans systerson. 19 år och mycket sympatisk. Har glimten i ögat och vi kommer mycket bra överens. Ska bli PH när han blir 21.
Dags att sova nu. God natt.


20/5
07.55
Det har regnat i natt och gör så fortfarande. Kallt och grått.
Vid nio åker vi till Le Shoka.
Det är inte många som jagar i dag.
Rune åkte i väg för en stund sedan för att se om han kunde hitta en eland. De hade visst sett en ensam tjur inte så långt härifrån.
Till i dag har vi skjutit (jagat?):
Olof: Duiker, kudu, impala, blesbok, oryx.
Rune: Bleesbok, oryx, waterbok, eland, eland.
Sven (Karlstad): Zebra, warthog, blue wildebeest, impala.
Sven (Mexico): Red hartebeest, blue wildebeest, impala.
Gunnar: Impala, red hartebeest, steenbok.
Calle: Blesbok, kudu, waterbok, impala red hartebeest.
Personligen är jag mest nöjd med kudun och red hartebeesten.
De jagade vi. På riktigt. Det enda övertaget var våra vapen.
Annars ingen spaning från bil.
Impalan och bleesboken var mer av skytte än jakt.
Vattenbocken något mellanting.


21.08
Fantastisk middag. Igen. Le Shoka regnade bort i dag. Det har duggat och strilat lite hela dagen.
På eftermiddagen gav sig Rune åter ut på elandjakt. I brist på annat bad jag att få följa med.
Inga problem, du kan få vara hund och hjälpa oss driva ut elanderna, från i morse, ut på öppen mark.
Jag gick med Frans fram och tillbaka. Plötsligt såg vi tre elandtjurar stå och titta på oss. Efter flera turer och kommunikation på radion var vi uppe på vägen igen.
Dani hade anslutit och gick nu efter vägen för att se om djuren passerat.
Strax hörs en dämpad röst i radion meddela att han ser de tre tjurarna stående i hörnet av området på andra sidan ett lågt boskapsstaket.
Johan och Rune smög försiktigt upp genom bushen.
Dani rapporterade fortlöpande vad de tre höll på med.
Två snabba skott, följda av ett tredje och strax därpå ett fjärde.
Dani ropar upphetsat på radion ”han har skjutit två stycken”.
Det här vad som hände:
Rune sköt ett skott mot den första tjuren.
Den rasade ihop i skottet och Rune laddade om. Johan som står något framför Rune ser att den är på väg upp igen och ropar att Rune ska skjuta igen.
Rune såg inte detta från sin knästående position och när de andra två tjurarna rusar åt vänster och dyker upp i en lucka där skjuter han igen.
Även denna tjur rasar ihop. Han skjuter ännu ett skott på samma.
Johan skjuter avslutningsvis ett fångskott på den första tjuren, det fjärde vi hör.

Nu ligger där två döda elandtjurar inom 30 meter från varandra.
2400 dollar (ca. 20 000.-) på ett par sekunder.
Alla skrattar och tjoar och har kul åt ”missödet”. Även Rune.
”Jag vet ingenting, han sa åt mig att skjuta och då sköt jag”.
Ja vad säger man ? Vi är olika.

I morgon ska vi på en krokodilfarm och på måndag ska vi hem. Suck.
Samtidigt måste jag erkänna at jag de senaste dagarna känt av hemlängtan mer och mer. Det blir lite ensidigt trots allt.
Jag har pratat en del med Olof från Piteå i dag och han har en bra och trevlig inställning. Nu ska jag gå och duscha och få mig i säng. God natt.

21/5
21.12
Sista kvällen i Sydafrika.
I morgon på planet ska jag skriva mer om mina samtal med Waldo, Danie och Johan.
I dag har vi inte gjort mycket. Pratat, läst, ätit, fikat och besökt en krokodilfarm.
Lite överreklamerad.
Det var som att besöka en bondgård.
I stället för kor och grisar hade han krokodiler. Gissningsvis 6 000 stycken.
Mycket pengar i den branschen. En ettårig krokodil är värd ca. 1000 rand. En tre meter lång sexåring mellan 15-20 000 rand.
Han måste ha haft krokodiler för mer än 10 miljoner kronor på den här lilla farmen.
Kortaste skrivningen hittills. God natt.

23/5
08.26
Har flugit hela natten men jag känner mig inte trött.
En dusch skulle däremot passa.
Vi sitter i Madrid just nu. Flyget till Stockholm går 10.00.
Sven (Duva) har lite feber och har gått med Rune för att hitta en läkare.
De hittade en stor fästing på hans ben i förrgår. Tydligen kan man få fästingfeber om man har otur.
Jag förstår fortfarande inte hur karln skulle klara sig om inte vi var i en grupp. Noll koll. På allt ! Att han hör dåligt också underlättar inte.
Sista kvällen blev det en hel del drickande. Den andedräkten plus en bortglömd dusch gör att man håller sig lite på avstånd.
Avskedet av Waldo och Danie i går blev lite hastigt och inte riktigt som jag tänkt det. Vi blev försenade så de fick jäkta för att hinna plocka upp den grupp som kom.

Fick vet att Danie egentligen är präst till vardags. I en liten kyrka med 2000 medlemmar i en stadsdel, Montana, utanför Pretoria. Det förklarar en hel del om hans sätt att vara. Han tänker och funderar mycket.
Som jag sagt förut kom vi väldigt bra överens de få gånger vi umgicks.
Jag och Waldo har också pratat en hel del. Mest om politik och hur det är att vara vit i Sydafrika.
Tänk att nu är de nya killarna ute och åker bil och smyger i bushen på jakt efter en kudu eller oryx. Undrar vem som sover i ”min” säng.
Hoppas vi kan åka hit någon gång. Allihopa. Landet är stort och jag har bara sett en ytterst liten bråkdel av det.
Vid vapenincheckningen i går var det en hel del amerikaner. Stora och många vapenkoffertar hade dom.
Batterierna i kameran tog slut i går på flygplatsen i Johannesburg.
Det känns på något sätt att man är i Europa. Bortsett från att det nästan inte finns några svarta människor är det som mer ordning och reda. Inte för att det var oordning i Johannesburg men de som jobbar är lite mer engagerade i sitt jobb. Det är tystare också. I Johannesburg tycktes alla prata med hög röst. Oavsett om det var poliser eller bagagehämtare.
De pratade uteslutande med varandra.