Jakten -01 Busjön

September
Busjö vvo inledde jakten lördag den 8/9.
Första älgen som träffades på var en kalv. Passkytten som sköt hade otur och skottet tog högt på frambenet och den gick undan tillsammans med kon.
Vi hade ju gått spårkurs i somras och innan jakten hade vi talat mycket om eftersök och hur det skull gå till.
Vi följde skolboken och Atlas gick som spårhund. Gråhunden Sluggo gick efter som ståndhund i fall det skulle behövas.
Skytten som skjutit på kalven gick med som skytt.
Vi gjorde en omsorgsfull skottplatsundersökning och hittade spår efter ekipaget. En bit in efter spåret hittade vi en stor blodfläck. Atlas spårade bra ända fram till en bäck som också utgjorde jaktgräns. Han sam ut i vattnet och ville över för att fortsätta spårningen men jag kallade in honom eftersom vi skulle försöka nå jaktgrannarna och meddela vad som hänt.
När Atlas kom upp på torrbacken igen började han genast dra upp längs bäcken. Han blev ivirigare och ivrigare och jag beslöt att låta honom spåra en bit till.
Efter ett par minuter small två skott hos en passkytt längre fram. Han meddelade snart på radion att han fällt kalven. Vi fortsatte spåra och kom till slut fram till kalven där den låg.
Tydligen klarade inte kalven att följa kon över bäcken. När vi kom genom skogen gick den vidare och mötte sitt öde hos Conny.

Andra älgen vi blev inblandade i var en tjur som tyvärr också fick ett skott i benet.
Vår ståndhund var ute på sök så Atlas fick spåra själv. Efter ett par hundra meter fick jag syn på älgen på andra sidan en myr. Han haltade kraftigt men skytten hann inte med och den försvann in i skogen. Jag frångick skolboken och släppte Atlas. På andra sidan myren blev det efter någon minut upptag och ett långsamt gångstånd. Vi försökte genskjuta men älgen fick bättre fart på de tre pigga benen så det gick undan. Berg upp och berg ner. Efter drygt två timmar kom jag äntligen i läge och kunde förkorta älgtjurens lidande. Atlas skällde hela tiden och tappade aldrig kontakt med älgen.

Trdeje incidenten vi blev delaktiga i var en ensam ko Atlas tog upp.
Efter upptaget bar det iväg med en väldans fart. Atlas sa några ord då och då så jag visste att han fortfarande hade kontakt med älgen. Det ställde rakt mot passarna i andra änden av området vi jagade och efter en stund small ett skott. Skytten meddelade att han skjutit och att hon markerat kraftigt i skottet. I samma veva började Atlas skälla ihållande och samma skytt meddelade att det stod fast ett litet stycke från honom.
När jag kom fram berättade han att älgen ramlat i skottet men att Atlas genast varit på henne så hon rest sig upp och fortsatt springa.
Jag kröp på och fann Atlas ihärdigt skällande vi en bäck. Jag såg ingen älg. Efter ett par minuter fick Atlas syn på mig och kom fram. Jag klappade om honom och han återvände till älgen. Avståndet var då kanske 40 meter. I samma veva som jag skulle förflytta mig i sidled reste sig kon upp ur vattnet. Jag sköt ett skott och det hela var över. Hon rasade ihop i bäcken och endast bogen stack upp ur vattnet. Atlas simmade ut och klättrade upp på älgen. Ingen kamera hade jag. Det blev ett blött jobba att bärga kon ur bäcken. Det myckna regnandet hade gjort myrarna runt omkring väldigt sanka.

Sedan dess har vi bara kört älgar. De har varit väldigt "skära" och är man så aggresiv i upptaget som Atlas blir det formel 1 genom skogen och inga passkyttar i världen hinner med.
Jag hoppas han lugnar sig när han blir äldre och klokare.

Vi har haft ett bra arbete som kunde ha fått lyckas. En ko med kalv fick Atlas bakom benen. Det mynnade ut i ett lång gångstånd som spände över två jaktvårdsområden, eller viltvårdsområden nuförtiden.
Efter drygt två timmar kom vi i läge för ekipaget och vi satt beredda vid en kraftledningsgata beväpnad med en kamera. Kon var tydligen ängslig för att gå ut på den öppna ytan och stannade i skogskanten. En kollega smög runt och kom upp bakom i rätt vind och lyckades komma nära. Så nära att han gick mellan älgarna och Atlas. Han påstod sig ha kunnat peta öronen på kon. Efter en kraftig muntlig skottväxling lämnade älgarna både "skytt" och Atlas bakom sig. Atlas kom efter inkallning och fick skjuts hem till rätt område.


Oktober
Det hände lite.
Vi hade igång älg i stort sett varje helg.
Vad älgarna inte förstod var att de skulle stå stilla när Atlas skällde.
Vad som kan sägas till Atlas fördel är att när älgarna skenar släpper han efter en kort stund.
Än så länge har han åkt med hem varje dag och jag har sluppit åka skogarna runt för att hitta honom.
Hoppas november blir bättre. Vi har en vuxen och ett par kalvar kvar.